Vi i Sverige – 1 år

Idag, 30:e november, har bloggen Vi i Sverige funnits i ett år. Bloggen skapades för att sprida information om invandring och integration baserat på fakta, inte fördomar. Under det gångna året har vi publicerat över 200 inlägg på bloggen och en handfull artiklar i andra medier.

Motståndet kan ibland kännas övermäktigt. Den svåraste uppgiften är inte att debattera mot Sverigedemokrater, Nationaldemokrater och Folkfronten. De är inte heller det största hotet mot en saklig debatt. Det största hotet är att stämningen i Sverige blir som i flera andra länder, t.ex. Danmark, där det blivit legitimt bland alla partier och media att utmåla invandrare som en främmande grupp som enbart är en belastning för samhället.

Dessa tendenser finns i Sverige också. Det är nu ganska många år sedan Tage Danielsson konstaterade att vi inte har råd med sanningar längre utan måste nöja oss med sannolikheter. Tyvärr verkar det som att även sannolikheterna blivit bortrationaliserade och ersatta med vinklingar, halvsanningar och rena lögner. Politiker från alla läger och medias proffstyckare medverkar till detta. Medier, myndigheter och till och med regeringen sprider felaktig information, avsiktligt eller av okunnighet.

Trots det svåra motståndet kommer vi att fortsätta granska och kritisera. Några av det gångna årets inlägg har vi samlat här.

Lever invandrare på bidrag?
Statistik om invandring förvanskas av media
Försörjningskrav vid anhöriginvandring
Varför är Sverigedemokraterna motståndare till anhöriginvandring?
Rosengård är inget typiskt invandrarområde
Bevare oss för Sverigedemokraternas ekonomiska politik
Kan en migrationsminister vara så okunnig?
Överdriv inte problemen med integrationen
Guillou och Aftonbladet missade Sverigedemokraternas raslagar
Nyansera bilden av invandringen
Integrationen av Sverigedemokrater har misslyckats
Janne Josefssons sista Debatt blev Sverigedemokratisk propaganda
Vilka invandrar till Sverige?
SD vill att staten ska bestämma vem du ska leva med
Invandring – sysselsättning och samhällsekonomi
98,8 procent av Rosengårds barn och ungdomar bekymrar inte polisen
Liten kostnad för papperslösas vård
Jimmie Åkessons värld – och verkligheten
Det tar inte sju år för invandrare att få arbete

Newsmill: Vilka är "Folket"?

Med anledning av folkomröstningen om minareter i Schweiz ställer Newsmills redaktion frågan om folkomröstningar är ett demokratiskt ideal. I artikeln 'Vilka är "Folket"?' diskuterar Lars Persson kring frågan hur man avgör vilka som är "folket" i en enskild fråga.

Tror Sanna Rayman att asylprövningen är felfri?

Sanna Rayman skriver i Svenska Dagbladet att genom att ge papperslösa rätt till vård så skapar man en offentlig sanktionering av ett liv utanför lagen. Papperslösa har fått avslag på sina asylansökningar och är ålagda att lämna Sverige. Det betyder inte att de inte kan ha anledning att frukta förföljelse och tortyr om de utvisas. Som vi skrivit tidigare är asylprövningen nämligen inte felfri (Illegalt att ha otur?).

Många av Migrationsverkets bedömningar ändras av migrationsdomstolarna men olika domstolar och olika domare skiljer sig mycket i andelen beviljade uppehållstillstånd. De asylsökandes ombud håller inte alltid så god standard och nämndemän har vittnat om att de ibland måste göra ombudens jobb i rättssalen. Informationen om förhållandena i olika länder är ibland bristfällig. Av 253 eritreaner fick en fjärdedel uppehållstillstånd sedan ny information framkommit om förhållandena i Eritrea.

Det handlar inte om, som Sanna Rayman skriver, att lagstiftarna inte vill stå för sin politik. Problemet är istället att informationen och kunskapen är bristfällig när utredningarna görs och också att tjänstemän och domstolar skapar sina egna regler som inte följer lagen.

Lars Persson

Det tar inte sju år för invandrare att få arbete

De senaste dagarna har det förts en kampanj för att inbilla oss att mediantiden för en invandrare att få arbete är sju år. Det har utgått ett påbud från regeringen i form av ett pressmeddelande att vi ska tro det. Det har villigt upprepats av media vars huvudsakliga uppgift är just att upprepa utan att bedriva några egna efterforskningar. Idag är det Rikard Westerberg på DN. Igår var det bl.a. Per Gudmundson på SvD.

I både regeringens proposition (16.2) och i lagrådsremissen (15.2) står det att uppgiften gäller kommunmottagna, dvs. en fjärdedel av invandrarna. Det har man från regeringens sida valt att utelämna i pressmeddelandet. För övrigt gäller hela propositionen om åtgärder bara de som får uppehållstillstånd av flyktingskäl, skyddsbehov och deras anhöriga. 2008 gick 12 procent av uppehållstillstånden till flyktingar och skyddsbehövande och ytterligare 12 procent till anhöriga till asylsökande. De övriga är arbetskraftsinvandrare, studenter och anhöriga till andra än asylsökande, främst till svenska medborgare.

Rikard Westerberg anser att sju veckor vore mer rimligt från uppehållstillstånd till arbete. Det finns de som börjar arbeta så tidigt, framförallt arbetskraftsinvandrare, men det är orimligt att tro att det inte krävs tid för att etablera sig för en nyanländ. Det handlar framförallt om att lära sig svenska och att komplettera sin utbildning, t.ex. att ta svenskt körkort. För nyanlända svenskar tar det som bekant cirka 20 år att etablera sig på arbetsmarknaden.

Lars Persson

Läs även: Fakta om integration är inte medias starka sida

Tidningsanka om uppehållstillstånd till salu

Sveriges Radio - Ekot uppger att det finns svenska uppehållstillstånd till salu på svarta marknaden. Som vanligt upprepar andra medier felaktigheten utan att tänka själva (Aftonbladet, DN, SDS, SvD).

Det som är till salu är uppenbarligen stickers som kan förväxlas med de stickers som klistras in i passet när man har fått uppehållstillstånd. Den kan möjligtvis lura passkontrollanter att släppa förbi någon som inte har rätt att passera. Men en sticker är inget uppehållstillstånd som ger en person rätt att uppehålla sig i Sverige. Det kan jämföras med ett falskt pass som ju inte ger medborgarskap.

Solidaritet är en vanlig värdegrund hos invandrare

På Folkpartiets landsmöte finns starkt motstånd mot partiets krav på en medborgarkurs. Kursen ska vara obligatorisk för de som vill bli svenska medborgare och ska enligt partistyrelsen lära ut "universella" värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet.

Som vi tidigare skrivit så finns det många infödda svenskar som skulle behöva en kurs i detta. Så varför ha en kurs bara för invandrare? Det är också en fråga som ställs av folkpartister på landsmötet.

Kanske finns det värderingar som svenskar bör lära sig av invandrare? I Sverige och många andra västländer har det länge varit en självklarhet att samhället tar hand om människors grundläggande behov. Det är bra och en trygghet som alla människor i världen borde få åtnjuta. Men samtidigt verkar många dra slutsatsen att de själva är befriade från att hjälpa sina närmaste.

Många invandrare kommer från länder där man bara kan lita till sina anhöriga för att få hjälp i en svår situation. Den värderingen tar de med sig till Sverige. Även om många lever långt under svensk normalstandard finns det anhöriga i hemlandet som har det mycket sämre. Därför skickar invandrare pengar till anhöriga i hemlandet till en summa som långt överskrider det svenska biståndet till tredje världen.

Vi behöver lära av varandras värderingar, men ta inte för givet att de svenska värderingarna alltid är världens bästa.

Lars Persson

Länkar: DN, Aftonbladet, SvD, Expressen

Myten om ”ankarbarn”

Barn och ungdomar som ensamma flyr från krigsdrabbade länder är bland de mest utsatta människor som finns på jorden. De borde förtjäna allas respekt och empati. För personer som till varje pris vill stoppa all invandring är det naturligtvis jobbigt att hitta på skäl att inte välkomna dem. Det vanligaste sättet brukar vara att påstå att de inte alls är flyktingar utan har skickats hit som ”ankarbarn” för att hela familjen ska kunna komma efter som anhöriginvandrare.

Sådana påståenden dyker bl.a. upp hos de ”miggor” som Merith Wager brukar ge utrymme på sin blogg. ”Att deras anhöriga då ställer sig i farstun allihop, det är något som vi ser dagligen numer”, skriver en sådan ”migga”. Det föranleder Merith Wager att ställa frågan: ”Var finns uppgifter om i hur många fall där ”ensamkommande” fått PUT också anhöriga beviljats PUT på anknytning till den ensamkommande?”

Man kan tycka att om Merith Wagers ”miggor” verkligen hade varit initierade personer på Migrationsverket så skulle de kunna ge henne exakta uppgifter istället för SD-retorik. Gräver man lite i publikationer som är tillgängliga för allmänheten kan man åtminstone se att ”allihop” inte ”ställer sig i farstun”.

Som så många gånger förr kan man hitta intressanta uppgifter i SCB:s publikation ”Anhöriginvandrare och deras familjer”. Diagram 23 visar att i åldersgruppen 15-17 år är det bara ca 100 ungdomar som är anknytningspersoner till anhöriginvandrare. Hur många av dessa som är ensamkommande framgår inte, men diagram 4 visar att det bara är en mindre del av dessa som är anknytningspersoner inom 2 år efter sin egen invandring. De flesta i åldersgruppen som är anknytningspersoner har alltså själva invandrat vid så låg ålder att de knappast kan tillhöra gruppen ensamkommande. När en ensamkommande väl fyllt 18 år räknas han/hon inte längre som barn och föräldrars möjlighet att få uppehållstillstånd på grund av anknytning minskar betydligt.

Lars Persson

Länkar: SvD, DN