Guillou och Aftonbladet missade Sverigedemokraternas raslagar

Aftonbladets granskning av Sverigedemokraterna är nu avslutad. När jag läste första dagens reportage av Jan Guillou som mest liknade inledningen på en bok, så tänkte jag att det måste väl komma mera. En verklig granskning av Sverigedemokraternas politik. Tyvärr kom det inte så mycket mera. Det var mest skvaller om interna motsättningar inom SD.

I radioprogrammet Nordengren i P1 säger Jan Guillou en del tänkvärda saker och också en del saker man måste ställa sig frågande till. Det viktigaste han säger är att man måste granska vad Sverigedemokraterna står för idag, inte vad de var för ett eller två decennier sedan. Det är ett grundläggande fel som många gör. Det är speciellt farligt för politiker från de gamla partierna eftersom de då genast blir påminda om vad deras eget parti stod för 60-70 år sedan.

Sedan slår Guillou fast att Sverigedemokraterna inte är rasister och, ännu mer överraskande, de är inte emot invandring! Han säger också att det är ett väldigt stort avstånd mellan Dansk Folkeparti och de "milda" Sverigedemokraterna. Det är överraskande eftersom han i Aftonbladet ställer frågan: "Är Dansk Folkeparti er förebild, är det den rollen ni söker i vår riksdag?" Svaret från Jimmie Åkesson är klart: "Ja, de är vår motsvarighet i Danmark. Vi hoppas alltså få deras roll, att liksom dem få de andra partierna att ändra sig."

Jan Guillou är övertygad om att han fått reda på sanningen eftersom han läst så mycket material och ställt så många frågor. Dessutom är han "för mycket gammelgädda för att bli lurad".

Tyvärr har Jan Guillou och hans kollegor på Aftonbladet missat väsentliga delar av Sverigedemokraternas partiprogram, däribland de raslagar de vill införa. Under 1930-talet införde nazisterna i Tyskland förbud mot äktenskap mellan judar och "arier". Sverigedemokraterna vill införa liknande lagar. I deras invandringspolitiska program presenteras det dock i inlindad form.

Sverigedemokraterna vill att "invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum". Vidare säger man att det kan "bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring". Eftersom man kan tänka sig en viss invandring av flyktingar lär det inte bli utrymme för t.ex. anhöriginvandring, åtminstone inte från "kulturellt avlägsna länder". För de anhöriginvandrare som trots allt beviljas uppehållstillstånd (från kulturellt närstående länder då förmodligen) ska den härboende betala en straffavgift på ett prisbasbelopp. År 2009 är ett prisbasbelopp 42 800 kronor. Sverigedemokraterna motiverar straffavgiften med att den ska vara ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader.

60 procent av anknytningspersonerna (de personer i Sverige som anhöriginvandrarna kommer till) är svenska medborgare och en tredjedel är födda i Sverige (Anhöriginvandrare och deras familjer). Det handlar alltså om svenska medborgares rätt att bilda familj som Sverigedemokraterna vill inskränka.

De flesta invandrare är unga vuxna som har åtminstone en utbildning motsvarande grundskola och gymnasieskola. Många har också eftergymnasial utbildning. 9 år i grundskola och 3 år i gymnasieskola kostar samhället ca en miljon kronor, bara i undervisningskostnader. Efter "avskrivningar" återstår i medeltal mer än en halv miljon kronor som samhället tillförs av invandrare. Svenska för invandrare kostar 30 600 kronor per år och elev (Skolverket). Den mesta undervisningen i Sverige, även vuxenundervisning, är gratis. Det finns alltså ingen anledning att betala för just svenskundervisning.

Några "övriga anpassningskostnader" existerar inte. Tvärtom har Statistiska Centralbyrån i Inkomstfördelningsundersökningen 2006, tabell 48, visat att hushåll som består av både svenskar och invandrare betalar mer skatt och får mindre socialbidrag än helsvenska hushåll .

Det är alltså inte ekonomiskt motiverat att förhindra eller försvåra familjebildning mellan svenskar och utlänningar. Det Sverigedemokraterna vill införa är just raslagar, baserade på etnisk tillhörighet. De vill att staten ska bestämma vilka dess medborgare ska bilda familj med. Den majoritet som gifter sig med redan godkända personer, dvs. med svenskar, kommer inte att märka något av raslagarna. Men de andra får finna sig i att betala straffavgiften eller att lämna Sverige för att kunna leva med den man älskar. Med Sverigedemokraternas politik riskerar svenska medborgare att bli flyktingar, liksom deras systerparti Dansk Folkeparti har tvingat danskar i landsflykt.

Lars Persson