Igår presenterade regeringens utredare Erik Amnå sin utredning om samhällsinformation till nyanlända invandrare. Den kommenteras idag på en del ledarsidor. Sydsvenska Dagbladet poängterar att samhällsorienteringen ska vara frivillig, neutral och förhålla sig till individer.
Skånska Dagbladets ledarskribent Lars J Eriksson skyller sin vana trogen integrationsproblemen på invandrarnas kulturella bakgrund och brist på svenska värderingar. "Kunde det gå annat än illa för integrationen" är den retoriska frågan.
Först och främst kan man diskutera om det verkligen gått illa med integrationen. De allra flesta invandrarna är mycket välintegrerade. Majoriteten lever i samma områden som infödda och de arbetar och betalar skatt. Problemen att komma in på arbetsmarknaden är störst för nyanlända. Där har de till stor del samma problem som svenska ungdomar som ska ta sig in på arbetsmarknaden. Med ökad tid i Sverige ökar också sysselsättningen, om än inte till samma nivå som för infödda.
Är då värderingar ett hinder för att få jobb? Ja, men knappast invandrarnas värderingar. Istället är det värderingar i det svenska samhället som behöver ändras. På min egen arbetsplats har det förekommit att man låtit bli att anställa när det funnits behov därför att bara invandrare har sökt jobbet. Det finns t.ex. fördomar om att invandrare är outbildade fast statistiken visar annorlunda. Man kan bara läsa kommentarerna på Newsmill när vi visade att invandrarna tillför Sverige ett utbildningsvärde på 30 miljarder per år.
Lyckligtvis finns det samhällsinformation även för infödda svenskar. Vi tillhandahåller sådan liksom migrationsinfo.se.
Lars Persson
Hmm-kunde ju stämma för folk med utbildning och erfarenhet inom andra områden än inom vården. Som ensamstående mamma med utbildning inom både psykvård och omsorg står man sig slätt mot invandrare som kan knagglig svenska. Nej, jag är inte rasist. De är nästintill gratis bara och jag är jävligt utbytbar.
SvaraRaderaSFI slänger åt de en utbildning (omvårdnadsprogrammet) och så har man utbildning på papper. Sen får de en anställning med en lön ungefär 5000:- under min. Och arbetsgivaren kan skryta om "kompetent" personal. Jag får bara timanställningar vilket inte funkar eftersom vård utförs 24 timmar dygnet och som småbarnsmorsa får man bara barntillsyn obekväm arbetstid om man har fast anställning. Oss ensamstående med barn, kvinnor nästan allihop, skiter politikerna i.
Därför har jag inget val annat än att rösta på SD fast de är ett stort pinsamt skämt som uttalar sig om saker de inte alls känner till. Men det gör ju alliansen också... Och vänstern erbjuder oss 100 spänn i förhöjt underhållsbidrag. Nu har jag sökt jobb sedan 2007. Jag har ledsnat på att se alla invandrare ta de jobb jag kunnat få.
Att det ställer till en hel del onödigt trassel och lidande från patient-håll eftersom spåkförbistring och föråldrade och förkastliga värderingar (såna som vi hade senast på 50-talet ifråga om handikappade och hur man ser på de) verkar inte så viktigt för arbetsgivarna.
Det viktigaste har blivit prislappen. Vården har blivit ett jävla skityrke där folk jobbar som inte får något annat. Fråga SFI varför man tycker att alla invandrartjejer ska gå omvårdnadsprogrammet medan redan sååå många andra som redan är etablerade i både yrket och landet, går arbetslösa. Fråga?