måndag 26 april 2010

Vad kostar invandrarfientligheten?

Benny Carlson, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet, jämför i en artikel i Aftonbladet situationen för somalier i Sverige och i Minnesota, USA. Medan sysselsättningen för somalier i Sverige är 25-30 procent är den i Minnesota dubbelt så hög, 55-60 procent.

Vad är orsaken till den stora skillnaden? En orsak anser Benny Carlson kan vara att somalier i Minnesota bildat gruppgemenskaper och företag som sörjer för gruppens behov. Sådana sammanslutningar ses inte som positiva i Sverige eftersom de anses förhindra integrationen.

Man ska heller inte underskatta attityderna hos företag och myndigheter till olika etniska grupper. Eftersom somalier i Minnesota lyckas mycket bättre än somalier i Sverige är det inte troligt att felet ligger hos somalierna utan snarare någon annastans i Sverige. Ett antal "invandringskritiska" partier bedriver en hänsynslös kampanj mot inte minst somalier där man bland annat försöker påskina att de flesta är analfabeter.

Någon statistik över analfabetismen hos olika grupper i Sverige har vi inte hittat. Däremot kan man utläsa intressant information från Statistisk sentralbyrå i Norge. År 2001 var det 3,3 procent av somalierna som inte hade någon utbildning, 58,3 procent hade minst grundskola och hos 38,5 procent var utbildningen inte känd. Erfarenheten visar att i gruppen okänd utbildning finns alla utbildningsnivåer representerade med någon övervikt för de lägre nivåerna.

Naturligtvis påverkas arbetsgivare av rykten om etniska grupper. Istället för att bara söka fel hos invandrare är det dags att fråga sig vad kampanjerna mot invandrarna kostar. Istället för att fråga vad invandringen kostar bör vi ställa frågan vad invandrarfientligheten kostar.

Lars Persson

2 kommentarer:

  1. Den där rapporten är intressant (om än något nyliberal!). Speciellt det han kallar "kritisk massa" är intressant. Alltså när många personer ur samma folkgrupp/land/språkområde hamnar på ett och samma ställe i ett nytt land så börjar de idka handel med varandra och kan på så vis köpa och sälja tjänster av varandra och med övriga samhället, vilket skapar tillväxt. Jag ser det i Malmö varje dag med exempelvis irakier (som är den största gruppen här).

    Flera forskningsrapporter som har kommit om flyktingmottagning/arbetsmarknad de senaste åren har ju också visat på att ju fler av samma folkgrupp som kommer till samma ställe desto fortare får nyanlända ett arbete. Antagligen eftersom man anställs av andra som kan samma språk och kultur och kan förklara hur det svenska samhället fungerar innan man själv hunnit lära sig. Intressant är också att när den som kommer till Sverige själv får bestämma var hon vill bo så kommer hon snabbare in på arbetsmarknaden. I motsats till Reepalus populistiska avskaffa EBO-uttalanden (Om du läser det här Ilmar Reepalu: Bygg bostäder istället - det är bostäder som är kärnfrågan. Det finns inga i Malmö. Varken för nya eller gamla svenskar!)

    SvaraRadera
  2. Johan Bensow7 maj 2010 06:20

    "Vad är orsaken till den stora skillnaden? En orsak anser Benny Carlson kan vara att somalier i Minnesota bildat gruppgemenskaper och företag som sörjer för gruppens behov. Sådana sammanslutningar ses inte som positiva i Sverige eftersom de anses förhindra integrationen."

    Ja, det där är väl talande nog. I Sverige mäts det mesta i antal procent "sysselsatta", som det så fint heter.

    Här får vi också prov på att en grupp kan svara för sina egna intressen utan att statskassan måste belastas.

    Det visar också att man kan finansiera flyktinginvandring på andra sätt än via skattsedeln.

    I Sverige är det viktigare att alla skall "integreras" in i exakt samma system, även om det innebär bidragsberoende och utanförskap.

    Sverige kan inte peka finger åt Minnesota.

    SvaraRadera