Enligt det kriminologiska forskningsinstitutet i Niedersachsen har 5 procent av tyska 15-åriga pojkar valt att ansluta sig till nynazistiska grupper (DN). Dåliga ekonomiska tider och ökande arbetslöshet skapar ett missnöje som riskerar att öka stödet för främlingsfientliga partier.
I Sverige är de nazistiska partierna tack och lov mycket små. Också "light-versionen", Sverigedemokraterna, har bara ca 3 procent av väljarsympatierna vilket är mycket mindre än deras systerpartier Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet i våra grannländer. Det betyder dock inte att vi kan slå oss till ro och tro att dessa partier aldrig får något inflytande. Redan nu finns tecken på att några etablerade partier tar efter och driver SD:s frågor i omstöpt form. Avsikten är naturligtvis att neutralisera Sverigedemokraterna så att de inte kommer in i riksdagen. Det försökte man också med i Danmark, men resultatet blev istället att Dansk Folkeparti bara blev starkare.
Främlingsrädsla bygger på rädsla för det man inte känner till. Därför är information om de verkliga förhållandena nyckeln till att minska främlingsfientligheten. På bloggen Vi i Sverige lyfter vi fram information från t.ex. Statistiska Centralbyrån som en motvikt till de hemmagjorda uppgifter som sprids. Framförallt använder vi vår egen erfarenhet som etniskt blandade familjer för att ge en nyanserad bild av invandring och integration.
Du behöver inte vara rädd för främlingar för att läsa vår blogg. Det räcker med att du är intresserad av att leva i ett samhälle där vi samarbetar för allas bästa.
Lars Persson
Extremhögern använder argumentet att invandrare bidrar med stor del av den kriminalitet som finns i sverige idag. Problemet är att det finns trovärdig statistik som faktiskt stämmer med detta. Vad som måste kommuniceras är det som nämndes i Fokus för några veckor sedan. Att det i själva verket är den fattiga klassen som bidrar med kriminalitet, vilket har varit fallet under århundraden. Det är inte för att personerna är invandrare som de är kriminella utan att de tillhör samhälets lägre klasser. Utanförskapet måste brytas. Därför är en omstrukturering av Miljonprogrammets bostadsområden en bra insats som måste genomföras. I mindre kommuner finns det i stort samma instrument att hjälpa invandrare som i de större kommunerna men det är enklare att genomföra. Hjälp nyanlända personer till Sverige med en placering som vi på förhand vet inte stänger in dem i utanförskap. Ge människor iallfall en rimlig chans.
SvaraRaderaDet är tvärt om dom verkliga förhållandena som i viss mån ligger bakom extremhögerns frammarsch. Invandrarna är ordentligt överrepresenterade vad gäller kriminalitet, alla vet det, och det framgår tydligt i offentlig statistik ifrån BRÅ.
SvaraRaderaMen att svenskar blir rånade, misshandlade och våldtagna gör ju inget, vi är ju inte värda något iaf. Vi ska bara ge bort vårt land, hålla käften och dö ut.
Män är också överrepresenterade vad gäller brott men det betyder inte att alla män hålls ansvariga för det. Det är en liten del av män och liten del av invandrare som begår brott. Var och en är ansvarig för sina handlingar. Kollektiv bestraffning är inte accepterat i vårt samhälle men kanske i nynazistiska kretsar?
SvaraRaderaNaturligtvis måste försiktighetsprincipen tillämpas såväl som när det gäller invandring som andra verksamheter.
SvaraRaderaLåt oss säga att okända personer ringer på din dörr och du vet att med största sannolikhet att i ett fall av tio är det en labil våldsman utanför dörren. Skulle du då öppna dörren för alla för att inte ”kollektivt bestraffa” och att det är ett rimligt att kräva av folk att de skall öppna dörren när de riskerar att bli våldtagna, rånade, mördade eller misshandlade om det skulle visa sig vara en våldsman som vill in?
Roger,
SvaraRaderaOm du försöker dra paralleller med invandring så öppnas dörren inte för alla och det är inte heller så att var tionde är en labil våldsman.
Du kan heller inte jämföra ett hem med ett land.
Nu är det klart attraktivt att ringa på just Sveriges ”dörr” om man är kriminell eller arbetsskygg, något ”generösare” och mer ”välkomnande” land lär vara svårt att hitta. Om man däremot är högutbildad, entreprenör eller bara vill ha ett arbete så gör man nog klokt i att välja en annan ”dörr”, här har Sverige väldigt lite att erbjuda …
SvaraRaderaNu spelar det ingen roll exakt hur stor andelen labila våldsmän är. Det som är relevant är om du tycker att den kriminalitet och de brottsoffer som nuvarande invandring ger upphov till verkligen är ett ”rimligt” pris att betala. Eller det kanske inte spelar någon roll för dig så länge det är ”någon annan” som får betala detta pris?
Nu är faktiskt Sverige just mitt hem(-land). Skall man glatt acceptera en ökad risk att bli utsatt för brott så länge dessa inte sker i ens egen bostad eller vad menar du?
Som jag skrev så är kriminalitet ett individuellt ansvar. Vare sig det rör sig om män, invandrare, ungdomar eller någon annan grupp med överrisk för kriminalitet så beror kostnaderna på individerna, inte gruppen.
SvaraRaderaSverige är inte bara ditt land, Roger. Det är också mitt och alla andra svenskars land. 97 procent vill inte ha Sverigedemokraternas politik.
Så du har inga som helst problem med att Sverige släpper in kriminella från andra länder som begår brott här och den ökade kriminalitet som dagens invandringspolitik ger upphov till? Att hävda att det är ett ”individuellt ansvar” är ungefär lika dumt som att någon som släpper in en räv i ett hönshus skulle friskriva sig från ansvar och hävda att vad räven gör där är helt dennes ”individuella ansvar”!
SvaraRaderaNu är inte riksdagsval någon folkomröstning om Sveriges invandringspolitik och när det gäller just denna har Sd:s linje betydligt större stöd än 3%. Enl. SOM-institutets undersökningar så tycker ~50% av befolkningen att det är ett ”bra förslag ta emot färre flyktingar” mot ungefär 25% som tycker det är ett ”dåligt förslag”. Cirka 80% tycker att ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att anpassa sig till svensk kultur och tradition” istället för ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att bevara sin nationella kultur och tradition”, dvs. mer assimilationspolitik än ”mångkultur”.
Det är ett problem att det finns kriminalitet bland svenskar och utlänningar. Att 80 procent av brotten begås av män rättfärdigar inte sanktioner mot alla män. Släpper man in en räv i en hönsgård vet man att man släpper in en, ur vår synpunkt, "brottsling". Det kan jämföras med att man ger uppehållstillstånd till en person som man vet är kriminell. Men när bara några få procent i en grupp är kriminella kan man inte införa sanktioner mot hela gruppen.
SvaraRaderaNu är det en väsentlig skillnad mot överrepresentationen hos t.ex. män och utländska medborgare. Det förstnämnda är ett inhemskt problem, det sistnämnda är något som vi importerat. Bara för att det finns kriminella svenskar så behöver vi ju inte även ta emot utlänningar som begår brott!
SvaraRaderaNu vet vi ju faktiskt att vår nuvarande invandringspolitik ger upphov till ökad kriminalitet och att då inte vilja ha någon förändring gör en precis lika ansvarig som en som släpper in en räv i ett hönshus! Om ett livsmedel direkt dödar den som äter det, i t.ex. 1 fall av 100, så anser du alltså inte att det är motiverat med några ”sanktioner” mot detta livsmedel? Det är ju bara några få procent som dör …
Roger,
SvaraRaderaNu har vi återigen kommit till den punkt när det bara blir rundgång i diskussionen...
Slut på argument eller har "ni i Sverige" blandat om korten i kortleken så mycket att den blivit utsliten? Otroligt fånigt av er att inte erkänna att fakta är fakta. Istället börja tala om att män är överrepresenterade i brott. Snacka om att sopa problemen under mattan och att blanda bort korten. Med ett ord: PATETISKT!
SvaraRaderaRösta SD 2010!
Erik,
SvaraRaderaTack för att du irriterar dig på vår blogg.
Individuellt ansvar! Mot vad – Jag tycker det kan låta lite uppfodrande. Man får ibland en känsla av att individens ansvar bara handlar om att passa in, att följa regler och att inte störa de som lyckas med att passa in. ”Gör rätt för dig annars tar du inte ditt individuella ansvar”
SvaraRaderaDet här med att; ”göra rätt för sig” kopplas väldigt ofta ihop med ett individuellt ansvar.
De som gör fel, tar inte dom sitt ansvar då?
Ansvar måste väl komma från ordet att ”svara an” på mot någonting.
De som gör fel kanske svarar an mot någonting annat de också. Något vi inte alltid förstår. Eller så är det kanske så att de som ibland gör fel verkligen försöker att svara an emot de krav som omgivningen ställer.
Jag tänker bland annat på hur många av de som blir vräkta varje år som trots sina snäva marginaler och mot alla odds verkligen har försökt att få det att gå ihop. De kanske också hade hoppats på att kunna ge sina barn en cykel, en dator eller vad det nu kan vara.
Jag vet inte men jag gissar att det är just de här familjerna som aldrig har råd att till exempel åka på semester med sina barn eller låta sina barn vara med på skolresor och liknande. Och det kan ju vara just de här sakerna som vissa kan göra och andra inte kan göra som upplevs vara ett mått på huruvida du är en ansvarsfull förälder eller inte, om du gör rätt för dig eller inte. Ett mått på om du tillhör eller inte tillhör. Det här med ”tillhörighet förresten – Hur tror ni att det ordet uppfattas bland människor som inte har några som helst utsikter till ett eget hem?
Det individuella ansvaret kanske skulle kunna bestå i att ta sig en riktig funderare kring hur det jag uppfattar som mitt individuella ansvar påverkar en annans möjligheter och försök att ta det som hon eller han uppfattar som sitt eget individuella ansvar.
Om vi förenklar det: Hjälper vi varandra att ta ett individuellt ansvar eller använder vi det vi kallar för ett individuellt ansvar som en batong att slå i huvudet på dom som vi inte tycker tar det? Man kan ju undra om inte det är ett sätt att missbruka och finns det något behandlingshem för den typen av missbruk? Det kanske är rätt sorts missbruk. Kanske är det så att det individuella ansvaret måste vila på en gemensam grund, en grund som alla kan känna tillhörighet till.
Jag hör att jag låter precis som Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och alla de andra röstfiskarna brukar göra, ”att den här frågan är allas gemensamma ansvar”. Det är ju så men jag har inget sådant där färgglatt fisknät som jag hoppas att ni ska lägga er röst eller ert individuella ansvar i. Det är svårt att följa något stim i den här frågan och jag tror inte att vi heller ska låta oss fiskas upp i någon torr tilltro till en leende fiskare som sen blundar och som utan uppföljning nöjer sig med att dela ut pengar till socialproffs och frivilligorganisationer.
Det är dessa som rensar fisken och lägger den i lådor som de kallar härbärgen och liknande.
Men utifrån det rådande helvete som hemlösa lever under i vårt samhälle och som ingen annan verkar kunna göra något åt, så gör väl i alla fall proffsen någon kosmetisk förmildrande insats. Det jag är mest upprörd över, det är ju det att: Detta skulle de inte behöva göra om vi gjorde något åt själva grundproblemet.
Det är ju lite knepigt när de flesta av oss verkar känna oss lite grann som akvariefiskar inför den här frågan. Egentligen känner vi oss maktlösa. Det kommer bubblor ur mun på oss allihop till och från. Av någon anledning ger vi så fruktansvärt lätt upp i våra försök att förstå det här obegripliga. Vi står där och gapar inför det som händer på andra sidan glaset.
Men man ska inte vara negativ. Det var faktiskt hur otroligt det än låter, någon djurrättsaktivist som på allvar la fram ett lagförslag som gick ut på att man skulle sätta in en liten vägg, bakom vilken en liten akvariefisk skulle kunna gömma sig. Och det här lagförslaget handlade om att skydda den lilla guldfiskens integritet mot insyn. Så det händer grejer. Det är på gång menar jag. Man behandlar frågan så att säga. Sen gäller det bara att vi som individer också tar vårt ansvar och följer de riktlinjer och rekommendationer som lagen föreslår.
Jag tror inte att det går att stämma staten om det inte fungerar. Därför, det blir väl som vanligt att man lägger över ansvaret på kommunerna. Sen får man väl snabba sig på lite också. Ni vet att guldfisken har ett minne på tre sekunder, valfiskar vet jag inte. De har väl ännu kortare minne, vad nu det här har med saken att göra. Det har nog mer att göra med att jag kom in på politik. Den här frågan funkar inte i den världen, det har jag förstått under min tid i föreningen Stockholms hemlösa.
Jag tror att vi måste ta ställning som individer oavsett partipolitisk tillhörighet i den här frågan. Den kan bara lösas utifrån en insikt hos oss alla om att vi alla tillhör. Oavsett om vi gör rätt eller fel. Oavsett om vi stör eller missar hyran. Oavsett om vi blir omhändertagna av myndigheter som barn, vilket väldigt många av de som idag går på våra gator har blivit. Vi kan som medmänniskor inte stödja ett förhållningssätt som handlar om att straffa människor till hemlöshet för att de inte passar in.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa